Johan Wolfgang vonGoethe Den 28 augusti 1749 klockan 12.00 ringde klockorna i Fankfurts kyrktorn. Johan Wolfgang von Goethe var född. han kom att bli Tysklands främste diktare. Han uppkallades efter sin morfar Johan Wolfgang Textor. Goethe föddes och växte upp i ett medeltida oförändrat Frankfurt. Under sin långa levnad upplevde han mycket mer: krig, förändringar i samhället och i levnadsvillkåren, framsteg inom vetenskap och konst, Fredrik den II:es Preussen- regering och sjuårskriget, den amerikanska och franska revolutionen, Napoleons uppgång och fall och till och med den franska juli revolutionen 1830. Goethes familjebakrund är lite udda. Hans far var son till en skräddare. Fadern kunde köpa sig dock titeln kejserligt råd. Han gifte sig med Goethes mor, tjugo år yngre Katharina Elisabeth. Hon hade inte ett öre i hemgift men kom från en högt aktad juristfamilj. Goethe kom som första barnet. Andra barn följde men bara hans syster Cornelia överlevde. Han var allt utom ett underbarn, men hade ganska lätt för att lära sig. För att komma in på universitetet var det tillräckligt med att vara myndig, ha några förkunskaper men viktigast av allt, en vacker handstil. Den första flickan i hans liv var Gretchen. De träffades vid 15 års ålder. Han gav senare hennes namn åt hjältinnan I Faust. Bortsett från namnet vet vi mycket lite om henne. Goethes far skickade honom vid 17 års ålder till univeritetet i Leibzig för att studera juridik i tre år. Hans intresse för studierna var dåligt, men inte för livet omkring honom. Där började han skriva poesi och studerade teckning. När han återvände till Frankfurt 1768 studerande han Shakespeare i nio månader, men blev ivägskickad nu igen till Straussbourg av sin far. I Straussbourg läste han vid Mediciska Fackulteten. Där träffade han också Herder, en känd författare. Herder presenterade folkvisan för Goethe och öppnade hans ögon för gångna tiders poesi, sånger, sägner, bibeln, Homeros och Ossien. När Goethe redigerade en samling folkvisor slank en av hans egna visor med. När han kom hem till Frankfurt skrev han sitt första betydande verk, skådespelet Götz von Berlichingen. På detta verk tjänade han inga pengar men blev berömd och det gjorde honom till ledare för den omtalade "Sturm och Drang" rörelsen. Den bestod av en grupp ungdomar som slutit sig för att hylla romantiken, trötta på förnuft och erfarenhet och som kom att förebåda romantiken. Goethes far gjorde 1772 ett nytt försök att göra sin son till advokat. han skickade honom till rikskammarrätten I Wetzlar men det misslyckades också. 1774 skrev han sin förta roman som hette Den unge Werthers lidande. Intrigen är enkel. Den olyckligt käre Werther begår självmord på grund av att hans älskade är trolovad med en annan. Boken blev en enorm succé. Unga män började klä sig som Werther och tog sina liv med boken i fickan. Goethe ville inte binda sig vid äktenskap. När det blev tal om det, med en förnäm bankirs dotter Lili, undvek han att binda sig genom att fara till Schweiz. När han kom tillbaka hade giftemålsplanerna gått up i rök. Även kungligheter var förtjusta I Goethes verk. Speciellt skådespelet Götz von Berlichingen blev den unge fursten av Sachen-Weimar förtjust i. Han inbjöd den 26 årige Goethe att komma till Weimar och tillbringa en tid där. Han trivdes väldigt bra med livet på hovet. Där fanns ingen far som uttryckte sitt ogillande och ingen överklass som kritiserade. Han publicerade inga verk under sin 11 åriga vistelse där men han skrev pjäser och organiserade teaterföreställningar, maskerader och baler. På bara sex veckor skrev Goethe tragedin Ifigenia, en tragedi som stod för de mänskliga idealen. Det var inte bara litteratur och nöjen som Goethe ägnade sig åt, utan också viktiga uppgifter såsom byråkrati och vetenskap. 1784 upptäckte han mellankäkbenet hos människan. Man hade ditills bara trot att det bara fanns hos djur. Den 3 september 1786 flydde Goethe i en dilligens från Weimar med en stor pennigpung som enda bagage. Han var trött på sina regeringssysslor och hade brutit med sina bästa vänner. Han åkte till Italien och Rom under namnet Jean Philippe Möller. Dit åkte han för att utveckla sitt målande och lysa upp sina sinnen. Detta var den mest bekymmerslösa tidsperioden i hans liv. I Rom stannade han i fyra månader. Sedan fortsatte han sin resa söderut. Nu antog han sitt riktiga namn von Goethe. Han stiftade bekantskap med många högt uppsatta personer och deltog i socitetslivet. Efter sina resor kors och tvärs igenom landet återvände han slutligen till Rom för att stanna där i nästan ett år. Där kom alla hans ungdomsdrömmar att förverkligas. Hans passion för den antika konsten kunde tillfredsställas här. I Rom insåg han att han inte var någon målare utan född till en diktare. Här fullbordade han många av sina påbörjade verk. Via Schweiz återvänder han återigen till Weimar och befriades från regeringsuppdragen med behöll sin post i rådet och sin fasta lön. Trettionio år gammal träffade han den 23-åriga Christiane Volpius. Hon flyttade hem till honom och skvallret gick snabbt genom Weimar. Detta brydde sig inte Goethe om utan sporrade hans livsglädje. Den 25 augusti 1789 födde Christiane honnom en son vid namn August. Men deras förbindelse legaliserades inte genom giftemål förän 1806. Samma år som sonen föddes brakade franska revolutionen ut. Goethe var övertygad om att förändringar ska ske långsamt och gradvis men revolutionen förändrade hans övertygelse. 1792 följer Goethe med hertingen Karl August på fälttåg mot Frankrike. Goethe och en författare, Schiller, hade tidigtare stiftat bekantskap I Weimar. Schiller hade planer att utge en tidsskrift "Die Horen". Tysklands största snillen skulle sammarbeta: Kant, Schiller och Goethe. 1794 accepterade Goethe detta. Tidsskriften blev inte populär. 1794-96 började Goethe och Schiller istället skriva en rad epikram. Den länge för Goethe försummade litteraturen tog nu ny fart. Han arbetade med Faust och skrev hexameterdikten Hermann och Dorothea. Den 2 oktober 1808 var en av höjdpunkterna i hans liv då han träffade Napoleon. De talade om Werther som Napolion läst 7 gånger och kunde recitera till många delar. Trots sin ålder och att han var gift hade Goethe flera förälskelser vid sidan om. Dessa kvinnor inspirerade honom till många av hans verk. När hustrun Christiane dör 1816 började Goethe ta mera ansvar för sin son. Han hjälpte sonen till giftemål, vilket gav honom två barnbarn som han avgudade. 1830 dör olycklitvis sonen i en feberattack. Hans sista kärlek var till den endast 17-åriga Ulrike som visade sig vara en omöjlighet med tanke på åldersskilnaden. Han förvandlade då smärtan till intensiv poesi. Ett avsked till kärleken, den känsla som inspirerat hans diktning och styrt nästan hela hans liv utvecklades till verket Marienbader Elegi. Goethe skrev många verk under sin livstid med det var bara ett, Faust, som följde med honom under hela livet. Verket levde sitt eget liv som en varelse som troget följde honom till graven. Redan 1790 hade ett fragment ur Faust publicerats (den s.k. Ur-Faust). Arbetet med Faust återupptogs på uppmaning av Schiller 1797. Första delen avslutades när Goethe var 52 år gammal. Men det tog mer än 20 år innan han tog itu med att fullborda sitt största verk. Den 21 Juli 1831 skrev han i sin dagbok att den var färdig. Faust är en tragisk historia om en doktor Faustus som undertecknar en pakt med djävulen I utbyte mot sin själ får han förmågan att göra fantastiska saker och bli värdens berömdaste och mäktigaste man. Med detta motiv låter han livet flyta fram. Frågor om människans förhållande till Gud, om individens förhållande till samhället, om den moderna andens förhållande till den gammla världen och om gränserna för den mänskliga förmågan bladas med det fantasifulla huvudmotivet. Diktverket fullbordas med uppstigandet av Faust själ till himelen. 83 år gammal drog diktaren på sig en förkylning under en färd i sin vagn. Det visade sig inte bara vara en obetydlig förkylning. Endast några dagar efteråt blev läkaren tillkallad. Efter en djup sömn vaknade han och fann sin svärdotter Ottilie vid sängen. Med sina sista krafter ritade han ett stort W på sin filt, antagligen initialbokstaven till Wolfgang. Så dog Goethe skrivande. Goethe fick snabbt i livet en stark social ställning. Det gav honom möjligheten att få en överblick ovanifrån. Trots sin höga ställning kom han nära människor och såg livets alla sidor. Hans kulturella mångsidighet tillsammans med förmågan att iakta gjorde honom till en mästare på att skildra människosjälen på djupet. Allt som var tillgjort och ansträngt hatade Goethe. Hans poesi är i ordets största bemärkelse tillfällighet- sdiktning. Han skrev endast när han kände en oemotståndlig kraft att göra det. Den kännslomässiga delen i hans liv kom oftast att bli besvikelser, men det han inte kunde finna i det verkliga livet fanns i det han skapade. Som diktare är Goethe odödlig, men som människa är han det i ännu högre grad. Skrivet av: Christofer Gimmersta och Irene Olsson 1997 05 03